Att påstå att det inte finns plats för någon variation i den här bloggen var kanske inte helt sant. När man tänker efter är det faktiskt extremt stor variation inom hårdrocken. Det är ett ganska stort hopp mellan exempelvis Dragonforce och Thergothon. En av få likheter jag kan komma på är att hur jävligt svårt det än är att spela extreme power metal så är det lika svårt att spela långsamt! Kanske inte i fingerfärdighet men desto mer mentalt. Jag upplever i alla fall att det är väldigt svårt att inte bli stressad av att lyssna på funeral doom...
Det är ju faktiskt så att alla grenar inom hårdrocken framkallar starka känslor. Glädje, upprymdhet, eufori, frenesi, aggressioner, ilska eller ångest. Listan kan göras lång, men att känna något måste väl vara något av det viktigaste med musik? Om jag hör en låt på radion som verkligen inte säger mig ett jävla dugg kan jag lika gärna stänga av och lyssna på dammsugaren istället. Då blir jag åtminstone irriterad av att det låter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar