Amerikanska* Pentagram drog igång verksamheten i början av 70-talet och kunde kanske ha blivit riktigt stora med sin tunga, reptilhjärnekittlande musik. Tyvärr har bandet haft mer oflyt än Pölsa och slog aldrig igenom, mest på grund av sångaren Robert "Bobby" Lieblings oförmåga att samarbeta och att hålla sig fri från droger. Det enda som överstiger mängden outgivet material är antalet förbrukade bandmedlemmar.
Min första kontakt med Pentagram var genom dokumentären Last Days Here; en gripande skildring av Bobby Lieblings försök att reda upp sitt liv och sitt band efter 40 års drogmissbruk. När man ser denna nedknarkade och nedbrutna människa som vid snart 60 års ålder fortfarande bor i föräldrarnas källare verkar det osannolikt att Pentagram någonsin skulle kunna skapa något nytt, eller göra något med sitt gamla material och äntligen få något slags genombrott. Det ser inte ut som att herr Liebling skulle kunna sjunga igen eller över huvud taget orka stå på en scen. Eller överleva inspelningen av dokumentären.
Jag hade fel. De är sega de där gamla rockuvarna. Bobby Liebling förtjänar en plats i Hall of Fame för överlevare, tillsammans med Lemmy, Ozzy och så många andra medicinska under.
En kylig novemberkväll 2012 intog Pentagram scenen på Truckstop Alaska i Göteborg. Just den kvällen var jag dessvärre så obegripligt trött att jag bara orkade se förbanden och början av Pentagram, och det var på ren viljekraft. Bobby var snäppet mer energisk än jag, men jag skulle inte påstå att han sjöd av liv. I själva verket ser han ut som en blandning av Saruman och en åldrad Dio, med en blick som kan skrämma livet ur de döda. Han är 60 år men ser ut som det dubbla. Sjöng gjorde han dock.
Efter att ha konstaterat av Bobby stod levande på scenen parkerade jag mig i en skön soffa (det finns gott om sådana på Alaska), och lyssnade i dvala på resten av spelningen. Tre konserter på drygt en vecka i kombination med ett stressigt jobb tar på krafterna. Jag var mindre vaken än jag hade trott, för jag frågade min sambo efter spelningen om de hade spelat "Forever my queen" och det hade de tydligen gjort.
Jag skäms. Bobby har kämpat så hårt att få tillbaka sin paysleybeklädda kropp på scenen, och så kan fansen inte ens hålla sig vakna. Lyckligtvis spelar Pentagram igen på Metallsvenskan i Örebro i maj. Då ska jag se dem på riktigt.
*Det finns även ett turkiskt och ett indiskt Pentagram men det är en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar