Det finns en smurf i oss alla

Jo, jag är medveten om att tekniken har gått framåt sedan cd-skivans intåg, och vinyler ska vi väl inte ens tala om. Ja, jag vet att det finns massor med fördelar med digital musik. Jag kan titta på Youtubeklipp i tv:n via mobilen. Jag kan streama musik till min telefon var jag än befinner sig och har utvecklat ett obotligt Spotifyberoende. Att göra nya spellistor där är hur enkelt som helst, till skillnad mot när man slet i flera timmar med att spela av/in/över ett enda jäkla kassettband.

MEN:

Jag kan inte gå in i en skivaffär utan att komma ut med en eller, oftast, flera skivor. Om jag följer med sambon till en skivbörs eller skivmässa slutar det i 100 % av fallen med att jag också handlar. Häromdagen smet jag in på Bengans "lite snabbt" för att "bara kolla lite" och kom ut med fyra CD-skivor (begagnade allihop, så det räknas inte). Sen råkade jag impulsköpa en skiva av en snubbe på nätet också, men det var faktiskt ett album som jag har letat efter så jag var nästan tvungen.

Jag kan inte låta bli! Skivorna talar till mig. Det är knappt jag kan bärga mig tills jag kommer hem och får lyssna, även om jag redan har hört låtarna hundra gånger, och sortera in skivorna i skivsamlingen (i bokstavsordning och uppdelat på "Hårdrock" och "Övrigt"). Tilläggas bör att jag har svårt för att skiljas från gamla skivor oavsett format, även såna jag inte ens lyssnar på. Jag har till och med kvar Klasse Möllberg i Smurfland från 1979. En klassiker. Behöver jag säga att det börjar bli fullt hemma?

Det finns en Smurf i oss alla