Ibland behöver man en rejäl dos Power metal för att vakna till liv, och vilka gör det bättre än Helloween? Tonårsfalsett och skenande gitarrer har väl aldrig låtit bättre.
Om exakt två månader headlinar Helloween Metallsvenskan i Örebro, och det blir tredje gången jag ser dessa tyska herrar. Tredje gången gillt kanske, för de har varit ganska ljumma de tidigare två gångerna. Det blir liksom inte på riktigt när varken Kai Hansen eller Michael Kiske är med. Jag har sett Kai Hansen framföra Helloweenlåtar med Gamma Ray, men det är inte samma sak.
Trots att Andi Deris har varit med i 20 år nu ser jag fortfarande honom som den "nya" sångaren. Det är ungefär samma grej som att Brian Johnson alltid kommer att vara den nya sångaren i AC/DC, fastän det är 34 år (!!) sedan Bon Scott dog rock´n´rolldöden. Han dog samma år som jag föddes, vid precis min ålder. Jag har dock inga planer på att kvävas i mina egna spyor för att få till ytterligare en koppling.
Från döden till livet denna gången. I´m Alive. Som den ska låta. Bitte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar