Hollywood Hills Forever

Jag har grym Los Angelesabstinens och har haft det i flera veckor nu. Sitter varje dag och kollar på mina bilder från House of Blues och är allmänt avundsjuk på alla som bor i närheten och kan slinka in och kolla spännande spelningar alla dagar i veckan. Om det inte är nåt hett på HoB kan man ju alltid knalla vidare nedför gatan. Marilyn Manson spelar exempelvis på the Roxy imorgon, och den 10:e november spelar Sabaton på the Whiskey!

    

 

Om jag vore rik skulle jag köpa mig ett hus i Hollywood Hills, precis ovanför the Strip. Det behövde inte vara särskilt stort; 300-400 kvadrat skulle räcka, och det måste finnas en shysst uteplats med en sån där cool infinitypool som alla verkar ha... Bara att börja spara alltså. Kanske vore det en bättre idé att börja i andra änden, nämligen att dra in mer pengar. Om någon förresten skulle råka vara intresserad av att ge ut en skitintressant bok som jag håller på och skriver får ni gärna höra av er. Jag kan tyvärr inte avslöja några detaljer än, men det kommer att bli en kioskvältare! Det är bra med en positiv attityd har jag hört. Nej, den handlar inte om Yngwie Malmsteen.

Eftersom det var Steel Panther som jag hade nöjet att få uppleva på House of Blues har de förstås blivit en betydande del av min arsenal av abstinensdämpande medel. Detta leder mig, som av en ren slump, in på dagens låt. Den heter All The Same och kom ut för tio år sedan. Det är så länge sen att det fortfarande fanns riktiga skivaffärer. Killarna bakom skivan, med samma namn som låten, kallade sig för The Thornbirds.

Bandet består/bestod (är något osäker på deras status) av ena halvan av Steel Panther plus två snubbar som jag aldrig har träffat. Russ Parrish (a.k.a Satchel) stod för den sköna sången samt gitarrspelandet och Darren Leader (Stix Zadinia) satt precis som nu bakom sina trummor. Jag skulle inte kalla musiken för hårdrock, men bra är det. Dagens dänga har fastnat som klister i mitt huvud. Skivan innehåller också några riktiga pärlor som är lite mer åt det alternativa/poppiga/snyftiga hållet. Cocaine And Caviar, Lie To Me och Best Friend Kay har blivit riktiga favoriter.  Om man, som jag, fastnar stenhårt och omedelbums vill införskaffa skivan finns den att köpa här, och förmodligen bara här: http://www.thethornbirds.net/. Åh vad jag hade älskat det här bandet när jag var en melankolisk tonåring!

Vem försöker jag lura? Jag är fortfarande en melankolisk tonåring innerst inne. Jag har bara blivit lite äldre på utsidan. It´s all the same to me.