onsdag 22 oktober 2014

Plötsligt syraangrepp

Jag har en viss hatkärlek till kollektivtrafik. Och folk, visar det sig. Nuförtiden har jag lyxen att kunna åka spårvagn till jobbet, och det är ju fantastiskt skönt att inte behöva brottas med alla idioter i trafiken varje dag. Dessvärre verkar dumhet finnas i överflöd även på publika transportmedel.

När jag pluggade på Chalmers brukade lärarna säga att matematiken finns överallt och kan förklara precis allt. Jag tyckte nog att de var lagom insnöade och kanske också fulla av hybris, men har nu börjat inse att de hade rätt. Ett räkneexempel från verkligheten i Sverige, idag: om de som ska gå på spårvagnen vid varje hållplats blockerar folk från att gå av vagnen, hur stor är sannolikheten att vagnen kommer i tid? Bonusfråga: beräkna graden av irritation hos de som inte kan kliva av!

Även Västtrafik gör sitt för vetenskapen, och igår bidrog de med följande tankenöt: om det krävs tre vagnar för att få plats med alla som åker på en viss avgångstid, hur mycket trängsel kan vi då skapa genom att bara skicka en? Även om man inte orkar räkna på det inser man att svaret går mot oändligheten. Livet blir förstås mycket mer intressant när man får klättra över sina medmänniskor för att komma av. Det är kanske det som kallas integration? Om inte annat är det definitivt det som kallas smittspridning.

Trängsel och virus är svårt att skydda sig mot, men mot allt gapande i mobiltelefoner och annat dumt prat finns det åtminstone hörlurar. Jag kan inte åka vare sig buss, spårvagn eller tåg om jag inte har möjlighet att skärma av mig från omvärlden. Jag får eksem. Osocial? Det är mitt andranamn.

Idag lyckades jag faktiskt få riktig feeling på väg till jobbet. Jag var så förlorad i den psykedeliska värld som kallas Uncle Acid and the Deadbeats att jag nästan glömde bort att gå av, och det var inte bättre när jag kom fram till kontoret. När jag trodde att jag var uppe på min våning (efter fyra svettiga trappor) insåg jag att det inte såg ut som det brukar. Jag var på våning fem. Här behövs ingen syra. Jag lever redan i det blå.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar