Min egen bok. Det är inte klokt. Ungefär 100 000 ord blev det till slut, fördelat på 61 kapitel. Hur kan jag ha fått ur mig allt det där, i en vettig ordning och med någon sorts röd tråd? Jag, som påbörjar projekt åt höger och vänster, tröttnar lika snabbt och sällan blir klar med något.
Den egentliga frågan är nog hur jag lyckades fatta mig så kort och koncist. Det har aldrig varit min grej, det där. Mitt första råmanus var på cirka 120 000 ord, vilket är okej om man skriver exempelvis Fantasy eller heter Marian Keyes, men troligtvis inte för Lisa Willman, författarwannabe.
Lösningen? Fram med Den stora yxan. Bort med onödiga beskrivningar och överflödiga adjektiv. Väck med långa, invecklade meningar och irrelevanta utsvävningar, och innan jag visste ordet av hade jag dessutom utan vidare raderat de första nio kapitlen. Hur enkelt som helst. Nu ljög jag en smula, det var i själva verket ganska ångestfyllt (om nu något kan vara ganska ångestfyllt), men vad ska man annars göra man när man inser att berättelsen börjar för tidigt? Det lärde jag mig av den amerikanska författaren KM Weiland alldeles för sent.
När folk får veta hur lång tid det tog att skriva boken blir somliga chockade (SÅ lång tid kan det väl inte ta att slänga ihop en bok?), men jag brukar säga att jag under de första tre-fyra åren mest övade på att skriva en bok. Det där med författande är inget man bara kan, inser man snabbt. Kanske skulle det ha varit en bra idé att lära sig hur man skriver en bok, innan man skriver en bok, men eftersom man aldrig blir fullärd skulle det med den logiken inte ha blivit ett enda kapitel. Åtminstone inte innan jag har fyllt 80 år, vilket är en ålder då jag tänker mig att man har uppnått nog med livserfarenhet för att bli tagen på allvar, och har tillräckligt bra självkänsla för att kunna be folk dra åt helvete om de har (dåliga) synpunkter. Därmed får man alltså acceptera svårsmälta insikter i ett sent skede, exempelvis att boken blev bättre utan de där första nio kapitlen - som jag givetvis hade lagt oproportionerligt mycket tid på - och gå vidare i livet*.
Det blev ju en bok trots allt, och den kan man läsa mer om här: www.lionvalley.se
Officiellt releasedatum är 17 mars, men den går att förbeställa hos mitt förlag redan nu via länken ovan.
*Jag ljög igen. Det raderade kapitel 5 är ett av de bästa jag har skrivit** och kommer att hemsöka mig tills jag hittar ett annat manus att stoppa in det i.
**Min lektör sa efter första genomläsningen att DET HÄR KAPITLET FÅR DU ALDRIG TA BORT! Nejdå, sa jag, tog fram trollspöt och ba´ AVADA KEDAVRA***!
***Min lektör lever, för tydlighets skull. Don´t call the dementors on me.
Det är inte lätt att skriva en bok. Ännu mindre om det är den första.
SvaraRaderaGrattis till att du lyckades få ihop en så fin berättelse som håller och berör.
❤️