Grattis Angus

Jag höll ju nästan på att glömma bort Angus Young som fyller 59 år idag. Grattis grattis.

Nu lyssnar jag på den finaste av alla AC/DC-låtar. Love song.

Ha en riktigt god kväll.

Felkoppling

En sån dag som det är idag, när man är hemma och är sjuk och tycker att allting är rätt eländigt, är Spotify en räddare i nöden. Idag roar jag mig med att följa upp alla tips jag får på vad jag borde gilla, baserat på vad jag brukar lyssna på. De stämmer oftast rätt bra.

Några exempel:

"Recommended for you: Five Horse Johnson." Jajamen.
"You listened to Bigelf and Judas Priest. Check out Mercyful Fate." Spot on.
"Like Megadeth and Helloween? Check out Savatage." Check.
"You listened to Troubled Horse this week. Want to try Horisont?" Redan gjort.
"If you like Lynyrd Skynyrd, try Ted Nugent." Okej då.
"Have you heard Marching Out by Yngwie Malmsteens Rising Force?" Ööööh. Skiter björnar i skogen?

So far so good, men plötsligt händer det.
Check out Kent. Popular in your area. Hö??

Jag behöver lite stadig rock för att hämta mig, så det får bli Grand Magus. Låten heter Valhalla Rising och finns med på the Hunt; en skiva som Spotify, med rätta, anser att jag borde gilla. 

500!

Nu har den här sidan fått över 500 visningar! Jättekul! Tack till alla som läser min blogg. Det måste såklart firas, och vad kan då passa bättre än Yngwie "more is more" Malmsteen?

Just det här klippet är extra bra eftersom det är två idoler i en smäll. Yngwie på gitarr och Mats Levén på sång. Jag har haft turen att få träffa Mats en gång, efter en konsert med Candlemass där han gästspelar som sångare, men det tar vi en annan gång.

Clicketyclackclack

Idag rockar vi loss med Clutch, som är ett av de bästa banden i världen och har en av världens bästa sångare. Nej, jag tycker inte att jag tar i.

Den här skivan, The Elephant Riders, är galet svår att få tag på men den är värd att leta efter. Jag hade nästan gett upp hoppet när jag, eller snarare sambons skarpa öga, hittade den i en secondhandskivaffär i Seattle. Sann lycka! Skivan är sliten och caset trasigt men vem bryr sig?

Efter sista låten på skivan finns en hemlig låt. Det finns tre olika hemliga låtar som är slumpmässigt fördelade på alla utgivna exemplar, så nu ska jag bara få tag på de andra två... Alternativet är att få tag på Japanpressen där alla tre finns med som bonusspår. Game on!

Apropå game: om man har sett nån av Sedinarna göra mål för hemmaklubben Vancouver har man förmodligen hört refrängen på en annan Clutchlåt. Klubben använde tidigare Electric Worry som målfanfar, men av någon outgrundlig anledning bytte de nyligen till en låt med The Black Keys. What´s that all aboot?

Lördagsreligiös

Idag är det lördag och för jävla gött väder, och då ska man vara ute i friska luften. Lite bloggande blir det allt ändå. 

Bad Religion blir det idag. Precis som Bigelf kommer de ifrån Los Angeles, även om sångaren Greg Graffin är inflyttad från Wisconsin. Dagens onödiga vetande: Om man hade pluggat Life Science vid UCLA i slutet av 2000-talet kunde man ha haft dr Graffin som lärare. Vad förvånad man hade blivit. Jag hade minsann inga punkprofessorer när jag pluggade, men så pluggade jag inte i Kalifornien heller utan i Göteborg.

Detta är en av få låtar som jag inte har tröttnat på fastän den går varenda dag på Bandit. Lite läskigt faktiskt, för exakt precis NU spelar de denna på radion. Hmmm. 

Madhatters

Det är semester på gång, och nedräkningen är i full gång. Denna gången bär det av till Los Angeles och med tanke på hur många av mina favoritband som kommer därifrån kan det inte bli annat än fantastiskt.

Bigelf är ett sådant band. De kom till mig av en slump och det var kärlek vid första takten. Magisk stämning, grym sångare, retromustascher, fräna hattar och relativt sinnesjukt. Sjukt bra helt enkelt. Hex, deras andra fullängdare, är en av de bästa skivorna jag har hört.

Bigelf kom nyligen ut med sitt fjärde album, Into the Maelstrom. Det framkallar inte lika heta känslor som Hex, men det kräver nog flera genomlyssningar. Sen är det ju svårt att toppa något som är perfekt.

Det ska bandas i tid

Apropå kassettband, som jag skrev om häromdagen, gjorde jag faktiskt ett gammalt hederligt blandband för inte så himla längesen. Innan jag hade en egen bil lånade jag min styvpappas Pajero, och det fanns bara kassettbandspelare i den. Jag lyckades rota fram några gamla band med Deep Purple, Def Leppard, Queen och Whitesnake som min moster spelade in nån gång på 80-talet, men det var riktigt kul att spela in ett nytt också. Allt det där knappandet och tryckandet och spolandet fram och tillbaka väckte kära minnen. Jag vet inte hur många timmar jag har spenderat framför en, och ibland två, bandspelare, eller hur många hundra band jag har spelat in.

Jag fick min första bandspelare i julklapp när jag var två år, och det första jag gjorde var tydligen att dunka den ordentligt i golvet några gånger. Efter det hållbarhetstestet hade jag kvar den i nästan 30 år. När jag flyttade hemifrån fick den stå på en liten pall i köket. Luckan var trasig och antennen hade gått av, men annars var den hur bra som helst. Jag ångrar att jag slängde den.

Det lyssnas fortfarande på kassetter i det här hushållet. Det är bara en annan bandspelare som står på en annan liten pall i ett annat kök. Ibland går livet framåt i cirkel.

Bra musik på gång