Ikväll är det dags! Bigelf spelar på Sticky Fingers och jag är så exalterad att jag nästan kissar på mig. Hur fasen ska dom stackarna kunna leva upp till mina skyhöga förväntningar? Jo, jag tror att dom grejar det. Det är därför Bigelf är Bigelf, liksom.
Jag är ganska säker på att dagens låt står uppskriven på deras setlist. Den finns med på bandets senaste album Into the Maelstrom, som kom i mars i år. Man skulle kunna säga att det är deras bästa album hittills, men det känns taskigt gentemot de andra. Jag nöjer mig med att säga att det är ett fruktansvärt bra album, om man gillar progressiv doommetal. Annars tycker man nog att det är psykedeliskt vansinne inspelat på skiva. Det är helt ok att tycka det, men det är givetvis fel...
Som trumslagarwannabe älskar jag Mike Portnoys bidrag till den här skivan, och han tillför en rejäl dos av känslan från sitt gamla band Dream Theater. Dessvärre finns Mike inte längre med på turnén, och det kommer att bli ohyggligt svårt för efterträdaren att ge mig samma tillfredsställelse. Med tanke på att det är frontmannen Damon Fox´s 16-årige son som sitter på trumstolen tror jag ändå inte att jag blir alltför besviken. Om sonen bara har ärvt en tiondel av faderns genialitet räcker det ändå långt. Den som lever får se.
Låtom oss nu lyssna efter utomjordningar. ET phone home?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar