Plötsligt blev det december, och det är bara en tidsfråga innan hela samhället försvinner in i den masshypnos som kallas julhandel. Om det inte redan har hänt.
Julens budskap är sedan länge bortglömt, men oavsett om man tror på kristna gudar, asagudar eller rockgudar kan vi väl alla enas om att det handlar mer om gemenskap, medmänsklighet och fred på jorden än om presentförpackad duschtvål, nygamla julskivor med Christer Sjögren och SM i utomhusbelysning.
Mitt bidrag till världsfreden består av en väldigt simpel tanke. Om alla människor hade tillgång till ett trumset skulle det inte finnas något våld i samhället. Det finns, mig veterligen, inget bättre sätt att bli av med aggression, frustration och irritation än att grabba tag i närmaste trumstockar och banka sig utmattad. Vem har ork, eller ens lust längre, att puckla på sina motmänniskor då? Man blir ju bevisligen glad av musik.
Jag tillhör den kategori människor som i allra högsta grad behöver ett trumset. Inte för att jag är våldsam, för det är jag inte, utan mer för att jag lätt blir upprörd över hur samhället ser ut. Hur kan folk, exempelvis, tycka att det är ok att dumpa ett helt bohag vid återvinningsstationen? En gammal soffa är INTE en förpackning, vad jag vet. Jag funderar också på hur de är funtade som nästan börjar slåss om parkeringsplatserna utanför Ica, och vart är världen på väg när det sitter tiggare utanför varenda affär?
Hallå! Trumset, hitåt!
Annars kan man ju spela bara för att det är kul. Om man som jag saknar något att slå på och behöver någon annan typ av terapi kan man titta på dagens klipp istället. Det är också ganska roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar