Metallsvenskan 2014 i bilder

Några guldkorn från helgens festival.

Hellbutcher, en av bröderna hårdrock, rockar SÅ HÄR mycket! Å jag försöker se jävligt hård ut... 

Det optimala festivalvädret fanns på plats

Gehennah rockar loss

Bredbenta hunkar i cowboyboots är aldrig fel

Otippad t-shirt på en rocker; Vegan!

Mingel och gamla minnen med Mr Violence i öltältet

Å så lite mer Bobby Liebling...

Men vad vore en festival utan vänner?

Å Örebroooo - Metallsvenskan 2014 dag 2

Det är väl på sin plats med en utvärdering även av dag två på Metallsvenskan. Denna fantastiska festival, som dessvärre är slut för den här gången. Det blir med all säkerhet en Örebroresa även nästa år.

Dag två blev lite splittrad eftersom man fick titta på fotboll också. Därför såg jag inte mer än kanske hälften av banden. Mitt på eftermiddagen kom också århundradets åskoväder med hällregn och ett blixtnedslag som var alldeles för nära öltältet, där i princip HELA festivalen trängde in sig, för att kännas bekvämt. Det var nåt band som spelade borta på den lilla scenen under tiden, och man hörde dem ibland genom åskmullret. Sabaton var det visst... I spelschemat stod bandet som "Heroes", vilket är namnet på deras nya platta. Lurigt! Jag vet inte hur många som stod vid scenen just då. Fem? Nä, det var säkert fler. Det var svårt att se genom den svarta väggen av regn.

Dagen började således med något som liknar fotboll. Intressant sport. Det kommer ett inslag helt tillägnat detta inom kort. Över till banden istället. Here are the results from the Lost Woman vote.

In Solitude: Djupt. Konstigt. Obegripligt mellansnack.
Betyg: två skumtomtar och en luva av fem möjliga.  

Amaranthe: Helt ok att lyssna på i bakgrunden från öltältet. Bättre ljud än på Sweden Rock förra året, men varför tre sångare?
Betyg: tre hårförlängningar av fem.

Thundermother: hört från parkeringen, av alla ställen. Lät riktigt bra. Energiskt, ösigt och bra sväng.
Betyg: tre AC/DC-fullängdare och en EP, av fem.

Pentagram: bästa konserten på festivalen. Bobby Liebling gav allt och hade valt klädseln med omsorg. Bandet spelade tungt och gött.
Betyg: fem paisleyskjortor av fem.

Black Trip: bra låtar, dåligt ljud. Snyggaste banduppsättningen på hela festivalen, ifall det hade spelat nån roll.
Betyg: tre Nifelheimavhoppare av fem. 

Nifelheim: svartmålade män i läder och spikarmband, likkistor och dödskallar på scenen, tung och elak musik med mycket dubbeltramp. Lysande.
Betyg: fyra dalslänningar av fem.

Helloween: hörde första låten. Lät bedrövligt. Åkte hem.
Betyg: -

Under lördagen sa jag till kompisarna att om jag på nåt underligt sätt skulle lyckas få prata med Bobby Liebling skulle det här bli den bästa festivalen nånsin.

Slutbetyg på hela alltet: bästa festivalen nånsin.

Galen på scen, mysfarbror bredvid

Kära Örebroare - Metallsvenskan 2014 dag 1

Här följer en sammanfattning av den första dagen av de två som utgör årets version av Metallsvenskan. Förmodligen en av de snabbaste i Sverige.

Området: litet och behändigt. Man ser alla scener från samma grästuva. Man kan faktiskt sitta i barområdet och lyssna. 

Transport: vi blev upphämtade av skyttelbuss i form av röd Londonbuss modell äldre. Pluspoäng för det. 

Banden: 

Jo så här var det...

Såg ej första bandet. Satt på bussen. 

Gehennah: gehelvetes bra. Fullt ös medvetslös a la Forshagas bästa band.

Betyg: fyra och en halv epatraktor av fem möjliga.

Bombus: Lät bra ifrån barområdet.

Betyg: ca två-tre av fem. Okänd måttenhet. Lyssnade inte så noga. 

Skitarg: nån tyckte säkert att det var skitbra. Det var det inte. 

Betyg: Två blodiga clownnäsor av fem. 

Kreator: näst bäst idag! 

Betyg: fyra veganburgare av fem. 

The kristet utseende: självklart bra men på tok för få låtar. Var var Kairos fjollor, Moffegreven, Tommy Tommy och En fet jävla holk? Tur att de åtminstone körde Excalibur och Quinna. Annars hade jag skrivit ett argt brev. Till vem vet jag inte riktigt.

Betyg: tre toaborstar av fem.

Saxon: rutinerade. Gamla. Ruskigt säkra. Biffs röst är det inget fel på, och dialekten är ljuvlig. 

Betyg: tre och en halv Herefordkor av fem. 

Nu ska jag ladda batterierna. Återkommer med rapport efter morgondagens fotboll och spelningar. 

Wylde weekend

Idag blir det ny, tung och givetvis bra musik från Black Label Society, ett band som är riktigt kul att uppleva live. Zakk Wylde spelar skiten ur både gitarrer och fingrar. Jag och sambon passade på att se BLS på Gigantour i Edmonton i somras när vi ändå var "i närheten" (i Kanada betyder detta samma provins, men ändå en omväg på nåt dygn).

Gigantour är en endagsfestival som Dave Mustaine har organiserat sedan 2005. Megadeth är givetvis huvudakt varje år. Utöver BLS och Megadeth deltog i år även Device, Hellyeah, Newsted och Death Division, men vi var i vanlig ordning försenade och hann bara se tre av banden.

Det råder helt klart en annan konsertkultur i Kanada. För det första räcker det tydligen med låten Stillborn för att dra igång en ordentlig moshpit. Sedan får man inte dricka öl inne på konsertgolvet, så det löser folk med att röka på åt höger och vänster. Med tanke på hur kläderna stank efteråt var jag fundersam på om vi skulle bli stoppade av knarkhundar på flygplatsen när vi skulle åka hem. Hur som helst var det en riktigt bra konsert, och då är det inte den gröna dimman som talar.

Det ska bli kul att se hur det går till på Sunset Strip i LA, för dit ska jag om drygt en vecka och titta på Steel Panther. Det är nog det närmaste man kommer att uppleva storhetstiden på 80-talet.
Behöver jag säga att jag räknar ner dagarna?

Ha en kanonbra lördag!

Freeeeedag!

Riktigt go helgstämning blir det här med ett klipp från en riktigt grym spelning; In Flames på Wacken 2012. Anders Fridén uppmanar till världsrekordförsök i antalet personer som hoppar samtidigt. I lera.

Man blir alltså INTE av med feber på det här viset. Jag gav det ett ärligt försök.

Festivalfeber

Scorpions är ett av de band som jag har tyckt om längst, och allt började med att vi sjöng Wind of Change med skolkören på mellanstadiet. Att jag senare fastnade för deras powerballader är väl oundvikligt. Vem har inte dansat tryckare till Still loving you eller Send me an angel? Jag såg nog aldrig dom som ett hårdrockband på den tiden. Då var det ju Guns´n Roses och Metallica som regerade. Och givetvis Yngwie, åtminstone i min värld.

Ganska många år senare fick jag för mig att åka på min första "riktiga" festival. Det var Wacken Open Air i Tyskland, och det visade sig att Scorpions var huvudakt den sista kvällen. Lycka! Detta var deras avskedsturné, så om jag skulle få se dom någon gång var det ju nu.

Wacken 2012 kunde inte ha börjat bättre. Solen sken oavbrutet och det var extremt varmt. Helt perfekt festivalväder alltså. I två dagar. Det efterföljande regn- och åskovädret var inte nådigt, och på nätterna kröp temperaturen ner till 10 grader. Eftersom det hade regnat i flera dagar innan festivalen startade var marken redan helt vattenfylld. Resultatet blev en decimetertjock lera över hela festivalområdet. Att gå från campet till scenområdet blev en utmaning kan jag lova, men det var inga sura miner för det. Det var ju fortfarande Wacken!

Under fredagen började jag att må riktigt dåligt. Jag blev matt och yr men lyckades ta mig igenom hela dagen och kvällens höjdpunkt som var In Flames. Stämningen var fantastisk och jag stod knappt still under hela spelningen. Två timmars skrikande och studsande i regnet var kanske inte så bra för hälsan men satan vad kul det var.

Ännu en natt i ett kallt och läckande tält blev dock för mycket, så när lördagen väl kom var jag ungefär lika stadig som utskitet äppelmos. Jag minns knappt vad jag gjorde den dagen mer än att jag frös, och att jag stod och vacklade till först Gamma Ray och sedan Testament. När kvällen kom fick jag erkänna mig besegrad. När resten av gänget gick iväg för att se Scorpions låg jag nedbäddad i tältet. Där låg jag i ett läckande tält på ett lerigt fält i Schleswig-Holstein med åskan mullrande över hela natthimlen. Madrassen hade jag lagt i mitten av tältet eftersom det läckte mest på sidorna. Jag hade tagit på mig alla kläder jag hade med mig och rullat in mig i två sovsäckar. Ändå frös jag. Mellan blixtarna kunde jag, när vinden låg åt rätt håll, höra Scorpions långt borta. Jag har aldrig känt mig så liten.

Wackenleran