Visst är det fruktansvärt irriterande att inte kunna somna? I mitt fall är det vardagsmat eftersom min hjärna alltid går på högvarv under dygnets mörkare timmar. Det dyker förvisso upp många bra idéer, även om bara några få överlever natten, men det sker så klart på bekostnad av min skönhetssömn. Det är inte heller socialt accepterat att kliva upp vid elva bara för att man inte kan somna i tid.
Det kanske är medfött att vissa blir Creatures of the night*. Det är jag och rockstjärnorna. Hur många låtar handlar inte om att vara uppe och festa hela natten och sova hela dagen? Fast i mitt fall är festande = grubblande/meningsbyggande/idésprutande. Sen kommer alla funderingar. Låste jag bilen? Går det att odla tomater i köksfönstret? Varför heter det fårfiol?
Många gånger när jag ligger där i mörkret och stirrar i väggen smyger låten "Alone In The Dark" med Testament in i mitt medvetande. Sen är det hopplöst att bli av med den. Albumet The Legacy kom 1987, precis som så mycket annan bra musik. När jag ändå ligger och tänker på Testament går tankarna vidare till bandets hemstad San Fransisco, och så nattdrömmer jag en stund om hur kul det vore att åka dit.
Egentligen kanske jag borde börja lyssna på bandet Sleep? Eller Enter Sandman med Metallica? Den använde jag faktisk som väckarklocka ett tag. Jag vet inte hur jag tänkte, men man måste väl inte vara så himla logisk jämt.
Jag vet i alla fall vilken låt som kommer att rulla i huvudet när jag vaknar. "Sleeping My Day Away" med D-A-D, men det är morgondagens problem. Jag lever i nuet. Ensam i mörkret.
* För övrigt den första Kiss-skivan jag köpte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar