Sambon var på nattklubb igår. Han kallade det studiebesök. Vi har samma uppfattning om den här typen av etablissemang. Jag har varit på just denna nattklubb en gång, högst ofrivilligt, och kände mig 200 år gammal. Halvnakna brudar och slemmiga killar i uppknäppta skjortor som fann tillfällig lycka i att gnida sig mot varandra till usel musik.
Jag och min kompis satt vid ett kletigt bord och tittade på denna freakshow och funderade på vad vi gjorde där, medan resten av sällskapet varvade det svettiga dansgolvet med att beställa hutlöst dyra drinkar i baren. Servicegraden och hastigheten med vilken man blev betjänad var direkt kopplat till ens yttre.
Mitt i denna misär hörde jag introt till Nirvanas "Smells Like Teen Spirit" och fick upp hoppet, bara för att sekunder senare tappa det igen. Nån hade helt fräckt snott introt och stoppat in det här och var i en skitdålig danslåt. Det är skottpengar på sånt! Jag tröttnade och gick hem.
Det fina med detta är att de andra som var på klubben förmodligen tyckte att de var på det grymmaste stället i världen. Själv hade jag hellre gjort en rotfyllning än att gå dit igen. Å andra sidan hade de här människorna förmodligen inte känt som jag gör när det gäller hårdrock. I min värld finns det ju inget bättre än att gå på en riktigt grym hårdrockskonsert, eller ännu hellre en festival, med tusentals svartklädda bröder och systrar, vilket säkert är ett helvete för den som hellre studsar upp och ner till housemusik i helvita kläder. Snacka om kontraster.
Om bara några veckor är det äntligen dags för Metallsvenskan i Örebro. Helloween, Saxon, Pentagram, Gehennah, Black Trip och The Kristet Utseende är några av de artister som jag absolut inte kommer att missa. Dessutom kommer Kreator; ett av banden som gör Tyskland till en av världens främsta hårdrocksnationer. Utifrån dagens filosofiska tema var den här låten ett givet val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar