Det är rätt givet vad dagens blogginlägg handlar om. En av mina största och tidigaste idoler fyller nämligen år idag! 51 stycken faktiskt. Jag pratar förstås om Yngwie Malmsteen, förlåt Yngwie J Malmsteen. David St Hubbins (i Spinal Tap) uttyckte det kanske bäst: "Jag gillar att han skriver Yngwie J Malmsteen på sina album - så att man inte tar miste på honom och alla andra Yngwie Malmsteen i branschen."
Det är också viktigt att inte blanda ihop Yngwie Malmsteen med Yngwie Mjausteen, som är en katt tillhörande ett amerikanskt fan.
Jag är inte så besatt av Yngwie som man kan tro, och vissa skulle nog inte ens tillåta att jag kallar mig själv för Yngwie-fan. Jag slutade ju lyssna på honom när hans band Rising Force släppte Fire and Ice 1992. Det var några år sen! Grejen med Yngwie är att han är min första riktiga hårdrocksidol. Han lärde mig (via moster grammofon förstås) att älska elgitarrer. Mina föräldrar var inte lika övertygade om Yngwies storhet, åtminstone inte i vårt hem. Han fick gärna vara stor någon helt annanstans. I USA till exempel.
Eclipse, Odyssey, Marching Out och Trilogy cementerade sin plats i mitt mentala hårdrocksarkiv för sisådär 20 år sedan, och de var några av mina första skivor (efter bland annat Klasse Möllberg i Smurfland - det svarta fåret i min samling). I takt med att jag upptäckte andra band hamnade de tråkigt nog alltmer i skymundan och var till slut bara en parentes. Det är först för något år sedan som jag återupptog mitt Yngwielyssnande, och tada - alla låtar och texter fanns kvar i minnet. Det var som att komma hem.
Dagens låt heter I Am A Viking och är mäktig och tung som Poseidon på Avenyn, precis som Yngwie själv. Det kan vara så att han syftar på sig själv eftersom hans namn är ett gammalt vikinganamn. Låten finns med på Marching Out som är ett ruskigt bra album och även innehåller de grymma låtarna Don´t Let It End och Anguish And Fear. Sången står Jeff Scott Soto för. Han gör en riktigt bra insats på Rising Force och Marching Out, men det gör även Mark Boals på Trilogy, Joe Lynn Turner på Odyssey och Göran Edman på Eclipse. Efter det kan man lägga till ytterligare fem sångare. Utan att överdriva har Yngwie Malmsteens Rising Force bytt musiker ungefär lika ofta som Färjestad byter spelare under en SM-final.
Idag stod valet faktiskt mellan I Am A Viking och Rising Force, som är en sån där hyperenergisk låt som gör att man vill börja med kickboxning eller springa milen jävligt snabbt. Jag borde lyssna på den oftare. Låten Rising Force finns inte med på albumet Rising Force som man kan tro, utan på Odyssey. Varför göra det enkelt.
Om man vill förvirra hjärnan lite till kan man lyssna på Yngwies cover på Ozzy Osbournes Mr Crowley, med Tim Ripper Owens (ex Judas Priest) på sång. Det blir fel på så många olika nivåer att det i slutet av låten faktiskt känns rätt. Det blir mer Ripper Owens imorgon. Gud så spännande, missa inte det.
Nu höjer vi glasen och utbringar en skål till Yngwie. Ja må han leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar