Jag bara skojade igår när jag skrev att nästa inlägg skulle handla om Ripper Owens. Han kommer senare. Jag kom nämligen på att det här blir mittt hundrade inlägg! Det måste ju handla om något alldeles extraordinärt.
Ärligt talat hade jag ingen aning om vad detta extraordinära inlägg skulle handla om. Lösningen var att öppna en av cd-lådorna här hemma och sen tycka något om den första skivan som jag fick syn på. Det blev rätt bra om jag får säga det själv, för det blev att album med Deep Purple! Dagens låt blev således Fireball, en väl värdig kandidat.
Deep Purple är för mig Mark II-sättningen med Ian Gillan på sång. Ingen av de andra sångarna ger mig samma rysningar, även om det låter fel om det inte är Rod Evans som sjunger Hush. Hush är för övrig ett undantag mot min förutfattade mening att alla covers är sämre än originalet. Sådärja, nu har jag tyckt lite om Deep Purple. Det slutar dock inte här...
...för Ian Gillan borde ha hållit sig borta från älskade Black Sabbath. Det är fel på alla sätt och vis, och bongotrummor på scenen? Hallå... Gillan tältade utanför studion The Manor under tiden de spelade in Born Again där, eftersom det var bättre för hans röst, tills resten av bandet sprängde det i luften med överbliven pyroteknik. Jag tror inte att det var därför som Gillan bara medverkade på ett album.
Det var under just Born Again-turnén som Geezer fick iden att låta bygga en replika av Stonehenge som scendekor. Det var bara det att tillverkarna missförstod måtten på Geezers skiss, för "stenarna" blev i naturlig storlek och fick knappt plats på scenen. Den som har sett filmen om det påhittade bandet Spinal Tap (som jag också nämnde igår!) känner igen detta, fast i filmen vände det på det och det blev ett miniatyr-Stonehenge istället. Hysteriskt roligt. Både Sabbath och Spinal Tap hade en dansande dvärg på scenen. Det var tydligen modernt på den här tiden. Sabbaths dvärg var faktiskt världsberömd eftersom han hade spelat en av ewokerna i Jedins Återkomst, de där söta björnarna på Endor ni vet. Inte? Titta på filmen då, damn it!
Jag vet inte om det blev så extraordinärt idag. Det blev som vanligt mest onödigt vetande. Det är sådant min hjärna är full av, och då blir bloggen givetvis därefter.
Nu lyssnar vi på underbara Fireball. Ha en härlig dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar