Inatt drömde jag om ormar. Igen. Jag gör det titt som tätt. Om någon vet vad det betyder får ni gärna höra av er. Det var skallerormar denna gången, om det har någon betydelse. Förra gången var det en variant som kramas. En annan gång var det små, små giftormar som hoppade efter mig, och det hjälpte inte att jag klättrade upp på diskbänken i köket. De små jävlarna nådde mig ändå. Många var de också.
Drömmarna slutar onekligen med att jag vaknar, kallsvettig, och är helt övertygad om att jag har sängen full med ormar av samma sort som i drömmen. Det är synnerligen obehagligt. Jag föredrar James Hetfield, ifall nån minns det inlägget.
Hobbypskologen i mig har funderat ut en teori om vart ormdrömmarna kommer ifrån. Det är dessvärre en lång historia, men jag berättar den ändå.
Några av mina tydligaste och käraste barndomsminnen är alla besök hos min moster i Stockholm. Hon är en cool moster som lyssnar på Black Sabbath, Yngwie Malmsteen, Led Zeppelin, David Bowie och Pink Floyd, bland väldigt mycket annat, och är hundra procent ansvarig för min tidiga kärlek till elgitarrer.
När jag var liten hade hon flera lagerhyllor som var fullsmetade med vinyler, och minnet av dessa sträcker sig så långt tillbaka att jag inte kan minnas en tid när jag inte hade det minnet, om ni förstår. Det var vinyler högt och lågt, från golv till tak. Ett och annat kassettband fanns det också. Hur det hade gått med min musiksmak utan dessa heliga hyllor är omöjligt att svara på.
När jag sov över hos rockmoster sov jag oftast på en tältsäng som ställdes vid gaveln på en av lagerhyllorna. På hyllplanet närmast huvudkudden stod en mycket speciell skiva som har etsat sig fast i bildminnet. Det är en skiva med Whitesnake, som passande nog har en gigantisk vit orm med ondskefulla ögon och äckliga gifttänder på omslaget. Jag var alltid tvungen att vända på skivan för att kunna sova. Det gick liksom inte att ignorera det där otäcka odjuret som stirrade på mig. Jag kunde känna hur det var på väg att attackera mig när jag blundade. Jag kanske borde stämma Whitesnake, för sveda och värk?
Dagens, eller snarare nattens, låt finns med på ett album som också har en orm på framsidan. En nätpyton, skulle jag tro. Gruppen heter Mustasch och skivan heter Ratsafari, ifall nån vill utmana mig i ormkunskap. Dum som jag är var jag tvungen att göra ett bildsök på pytonormar, precis innan läggdags. Det var verkligen inte det smartaste jag har gjort. Jag hoppas att mitt undermedvetna väljer att fokusera på mustascher istället. De är inte alls läskiga, så jag hoppas att jag drömmer om såna. Eller Ralph Gyllenhammar. Han är bara lite läskig.
Låten heter 6:36. Den handlar om en morgon på Roskildefestivalen, har jag hört, men det kan lika gärna vara påhittat. Vad jag vet säkert är att jag inte tycker om att vakna vid den tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar