Det finns så många härliga fördomar om hårdrock. Hårdrockare är dumma, skitiga och vill bara supa. Nja, jag vet inte jag. Särskilt dum vet jag inte om jag är. Lite småkorkad ibland, men inte värre än genomsnittet. Skitig? Jo jag är duktig på att spilla saker på mig men än så länge har ingen klagat att jag luktar illa. Supandet kanske stämmer, men det är lika illa oavsett vilken typ av musik man lyssnar på. Själv dricker jag mindre på ett år än vad vissa gör på en kväll. Jag tål det inte helt enkelt. Billig i drift, alltså. Det är ingen av mina kompisar som har nåt problem med detta. Främmande människor, oavsett musikpreferenser, har däremot en förmåga att bli vansinnigt störda. Ännu en fördom, fast åt motsatt håll.
Man måste även komma ihåg att det är jävligt farligt med hårdrock. Våldsam musik föder våldsamma människor sägs det. Jag orkar inte ens besvara den idiotin. Hårdrockare är nämligen lata av naturen.
Samtidigt som det finns så många underbara och underliga fördomar om oss som råkar gilla den här typen av musik vore det märkligt om hårdrocken blev mainstream. Jag vill inte lyssna på samma grejer som alla andra, och jag tror att det är en känsla hos många hårdrockare. Vi VILL vara underdogs. Hur många gånger har man inte hört att band som har blivit kommersiellt framgångsrika (läs Metallica) är sellouts? De blev rika och berömda på sin musik, vilka svikare!
Volbeat är ett annat bra exempel. De var riktigt bra i början av sin karriär, och den klubbspelning jag var på i Danmark 2008 är en av de roligaste konserterna jag har varit på. Sen hände det nåt. De spelades konstant på radion och ALLA började gilla Volbeat. Då slutade jag att gilla dem. Jag har inte ens köpt den senaste skivan, och kan fortfarande inte begripa hur de kan headlina Sweden Rock på lördag. Nu låter de ju som vilket rockband som helst...
Innan jag har gnällt färdigt: Är det något jag alltid blir lika trött på så är det folk som köper t-shirts med Snaggletooth på HM, som om det vore en modegrej att digga Motörhead. Slayer är ett annat klockrent exempel. Jag blir faktiskt hellre nedvärderad och betraktad som udda, så länge min musik får vara i fred för denna bisarra kommersialisering.
Efter denna solskenshistoria avrundar vi med lite tysk kvalitetsmusik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar