Skivknaster

Sambon frågade mig i helgen varför jag inte har berättat att det finns en skivaffär i Karlstad. Ärligt talat visste jag faktiskt inte att den fanns kvar, skivaffären han pratade om. Jag blev desto gladare när jag fick reda på att den gjorde det. Det är förstås Knastret jag pratar om.

Under helgens Karlstadbesök blev det förstås en tur dit; den första på ungefär 15 år! Det var lite som att resa tillbaka i tiden. Först var jag lite fundersam på om butiken verkligen fanns kvar, för de har byggt upp ett hus framför gården där ingången ligger och den syns inte längre från gatan, men jodå där låg den allt. När jag gick in under det låga taket och nerför den smala, slingrande trappan till källarplanet där skivaffären ligger kändes det som att det var igår jag gick där senast. Magiskt.

Själva butiken verkade inte ha ändrats över huvud taget utöver några nya tidningsurklipp på väggarna, ägaren var sig lik (om än lite äldre) och plastpåsarna ser precis ut som förr. Varför ändra på ett vinnande koncept? Hela vår värld ändrar sig konstant men på enstaka platser står tiden stilla. Visst känns det lite betryggande med såna ställen? Det tycker åtminstone jag.

 

Smygreklam!

Visst ja, det blev några skivor också. Bara cd den här gången för det är så fullt i lp-hyllan hemma.

Idag har jag valt en låt som jag verkligen älskade på den gamla goda tiden när jag brukade hänga på Knastret. Det gör jag fortfarande. Judas Priest tröttnar man inte på i första taget.