Idag är det äntligen dags för Black Metal! Jag tror faktiskt att det är premiär på bloggen, men ärligt talat kommer jag inte ihåg. Oavsett vilket blir det idag norsk musikk med Dimmu Borgir. Man kan inte lyssna på gullig hårmetal varje dag, för det är inte bra för balansen. Snart är det höst också - tänk på det! Kallt, mörkt och allmänt jävligt. Även Black Metal avnjuts dock bäst i små doser. När suget efter att leka med eld börjar blir övermäktigt är det hög tid att sätta på något med Bon Jovi.
När Dimmu Borgir spelade på Wacken för två år sedan var det passande nog regnigt, mörkt och alldeles, alldeles magiskt. De demoniska norrmännen backades upp av mäktiga Czech National Symphony Orchestra och inte ett öga var torrt. Eller var det kängor? Vem bryr sig om regn? Mina s.k kamrater övergav mig strax innan DBs helveteshyllning brakade igång (med dagens låt) med motiveringen att Black Metal är skit, och gick iväg för att lyssna på något mindre ondskefullt. Obegripligt och fullkomligt galet.
Det härligt mytiskt klingande namnet Dimmu Borgir är namnet på den plats där man finner porten till helvetet, om man tror på sådant. Det ligger på Island, och om man vill åka dit rekommenderar jag att vara ute i god tid. Flygbiljetterna till Island brukar vara billigare om man bokar långt i förväg, fast om Dimmu Borgir är målet kanske man bara behöver köpa enkelbiljett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar