Vissa dagar är väldigt mycket bättre än alla andra. Idag har varit en sån dag, och det är egentligen inte av någon särskild anledning. Har väl helt enkelt haft ett förbaskat bra soundrack.
Det är mycket Bigelf i lurarna nu, för de spelar här i Göteborg på fredag. Jag kan knappt bärga mig! Ända sedan jag hörde dom för första gången har sett fram emot att få se en livs levande Damon Fox spela skiten ur en mellotron. Det är något som hittills har saknat mig, och det känns fantastiskt bra att det äntligen blir ändring på det.
Precis som Saint Vitus spelar Bigelf på Sticky Fingers top floor. Det är ett av de bästa spelställena i stan, för man kan stå längst framme vid scenen utan att behöva brottas med tusen andra. Man vet att det är lagom långt till scenen när man kan se näshåren på trummisen. Hoppas bara att Damon inte gör en Wino... Då blir jag en djupt olycklig människa.
Progressiv rock njuts bäst i lagom stora doser, så av ren självbevarelsedrift (innan jag börjar lyssna efter sirener och rymdvarelser) slänger jag in lite Mötley med jämna mellanrum. Båda banden är från Los Angeles, så det skär sig inte alls. Red Hot har spelats ett tjugotal gånger idag, och minst lika många gånger igår. Visst är den grym? Det känns overkligt att det är över 30 år sedan det här albumet kom ut, men så är det tydligen. Jag tycker att det har åldrats med värdighet. Det gäller dessvärre inte för Mick Mars, men till hans försvar hade nog vem som helst åldrats i förtid av att turnera med Nikki Sixx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar