Metallica live

Så mycket som jag har skrivit om Metallica i min blogg kan man tro att jag har sett dem live ungefär en massa gånger. I själva verket har jag sett dem exakt noll gånger.
Sa hon noll?
Ja det gjorde hon!

Det fanns en väldigt stark önskan från min sida att åka på festivalen Stockholm Fields, och om jag hade gjort det hade jag stått på Gärdet i Stockholm just i detta nu och lyssnat på The Unforgiven. Dessvärre står jag inte på Gärdet i Stockholm och lyssnar the Unforgiven. Däremot sitter jag i min soffa i Göteborg och lyssnar på en väldigt exotisk version av the Unforgiven via en väldigt ojämn livesändning på P3. Jag vet inte hur ljudet är i Stockholm, men här är det oförlåtligt. Dessutom bröt de mitt i Master of Puppets för ett viktigt mededelande till allmänheten. Det brinner visst nånstans. Det hade jag sluppit veta om jag stått på Gärdet. Men men. Man kan tyvärr inte vara överallt och det blir många andra festivaler i år.

Annat var det 2011 när SVT visade The Big Four på tv. Då kunde jag inte bara höra utan även se vad jag missade... Jag grät till och med lite grann en stund på slutet. Jag kunde höra ljudet från Ullevi hem till min lägenhet, och jag kunde känna stämningen genom tv:n. Så nära men ändå så långt bort.

Varje gång Metallica är i Sverige och jag missar dem säger jag att "nästa gång - då SKA jag se dem!" Vi får väl se. Den dagen kanske aldrig kommer.

Extra extra!

Jag hamnade i ett köpcentrum idag och gick utan någon egentlig anledning in i en bokaffär. Behöver man förresten ha en? Mitt framför mig stod den, alldeles nyuppackad, på en hylla och skrek till mig. Yngwies memoarer! Jag får egentligen inte köpa böcker eftersom jag har lådvis på vinden, men i det här fallet tänker jag hänvisa till force majeur. Det var högre krafter i rörelse. Det är ju Yngwie för guds skull. Sambon brukar inte knorra alltför mycket när jag kommer hem med böcker om hårdrock, så det ska nog gå bra.

Nu ska jag bara börja läsa också. Jag har hållit på med Anders Tengners Access All Areas i ungefär ett år nu och har snart kommit halvvägs. På flyget till USA började jag läsa Tony Iommis självbiografi Iron Man. Jag har läst tio kapitel, och den som har läst boken vet att kapitlen är löjligt korta. 2-4 sidor max. Amöbor läser fler böcker än jag, vilket är konstigt. Inte bara för att amöbor varken har ögon eller händer utan för att jag är så galen i böcker. Dagens inköp kommer dock inte att hamna i en låda på vinden utan på en ärofylld plats i vardagsrummet. Är det för mycket med ett belyst altare med glaskupol? Nä, den klarar nog att stå med Slash, Lemmy å co i musikbokhyllan.

Det egentligen en bagatell, men hur kunde originaltiteln "Relentless" bli "Vilja av stål" på svenska?

I huvudet på en hårdrockare

-Du Sebbe?

-Ja?

-Minns du när vi var med i Nifelheim?

-Ja...?

-Så här kul hade vi väl aldrig då?!

-Hell no!

 

 

-Du Tyrant, hur kan man vilja spela i nåt annat band än Nifelheim?

-Satan vet.

 

 

-Det är faktiskt inte roligt jämt. Evil is Eternal!

När rockers spelar boll

 ...går det verkligen undan

 

 

 ...kan båda lagen ha samma färg på klädseln

 

 ...kan man skippa matchtröja helt och hållet

 

 

...är det löjligt att välja de gamla vanliga numren på tröjan

 

 ...gäller det att skydda sig!

Metallsvenskan 2014 i bilder

Några guldkorn från helgens festival.

Hellbutcher, en av bröderna hårdrock, rockar SÅ HÄR mycket! Å jag försöker se jävligt hård ut... 

Det optimala festivalvädret fanns på plats

Gehennah rockar loss

Bredbenta hunkar i cowboyboots är aldrig fel

Otippad t-shirt på en rocker; Vegan!

Mingel och gamla minnen med Mr Violence i öltältet

Å så lite mer Bobby Liebling...

Men vad vore en festival utan vänner?

Å Örebroooo - Metallsvenskan 2014 dag 2

Det är väl på sin plats med en utvärdering även av dag två på Metallsvenskan. Denna fantastiska festival, som dessvärre är slut för den här gången. Det blir med all säkerhet en Örebroresa även nästa år.

Dag två blev lite splittrad eftersom man fick titta på fotboll också. Därför såg jag inte mer än kanske hälften av banden. Mitt på eftermiddagen kom också århundradets åskoväder med hällregn och ett blixtnedslag som var alldeles för nära öltältet, där i princip HELA festivalen trängde in sig, för att kännas bekvämt. Det var nåt band som spelade borta på den lilla scenen under tiden, och man hörde dem ibland genom åskmullret. Sabaton var det visst... I spelschemat stod bandet som "Heroes", vilket är namnet på deras nya platta. Lurigt! Jag vet inte hur många som stod vid scenen just då. Fem? Nä, det var säkert fler. Det var svårt att se genom den svarta väggen av regn.

Dagen började således med något som liknar fotboll. Intressant sport. Det kommer ett inslag helt tillägnat detta inom kort. Över till banden istället. Here are the results from the Lost Woman vote.

In Solitude: Djupt. Konstigt. Obegripligt mellansnack.
Betyg: två skumtomtar och en luva av fem möjliga.  

Amaranthe: Helt ok att lyssna på i bakgrunden från öltältet. Bättre ljud än på Sweden Rock förra året, men varför tre sångare?
Betyg: tre hårförlängningar av fem.

Thundermother: hört från parkeringen, av alla ställen. Lät riktigt bra. Energiskt, ösigt och bra sväng.
Betyg: tre AC/DC-fullängdare och en EP, av fem.

Pentagram: bästa konserten på festivalen. Bobby Liebling gav allt och hade valt klädseln med omsorg. Bandet spelade tungt och gött.
Betyg: fem paisleyskjortor av fem.

Black Trip: bra låtar, dåligt ljud. Snyggaste banduppsättningen på hela festivalen, ifall det hade spelat nån roll.
Betyg: tre Nifelheimavhoppare av fem. 

Nifelheim: svartmålade män i läder och spikarmband, likkistor och dödskallar på scenen, tung och elak musik med mycket dubbeltramp. Lysande.
Betyg: fyra dalslänningar av fem.

Helloween: hörde första låten. Lät bedrövligt. Åkte hem.
Betyg: -

Under lördagen sa jag till kompisarna att om jag på nåt underligt sätt skulle lyckas få prata med Bobby Liebling skulle det här bli den bästa festivalen nånsin.

Slutbetyg på hela alltet: bästa festivalen nånsin.

Galen på scen, mysfarbror bredvid

Kära Örebroare - Metallsvenskan 2014 dag 1

Här följer en sammanfattning av den första dagen av de två som utgör årets version av Metallsvenskan. Förmodligen en av de snabbaste i Sverige.

Området: litet och behändigt. Man ser alla scener från samma grästuva. Man kan faktiskt sitta i barområdet och lyssna. 

Transport: vi blev upphämtade av skyttelbuss i form av röd Londonbuss modell äldre. Pluspoäng för det. 

Banden: 

Jo så här var det...

Såg ej första bandet. Satt på bussen. 

Gehennah: gehelvetes bra. Fullt ös medvetslös a la Forshagas bästa band.

Betyg: fyra och en halv epatraktor av fem möjliga.

Bombus: Lät bra ifrån barområdet.

Betyg: ca två-tre av fem. Okänd måttenhet. Lyssnade inte så noga. 

Skitarg: nån tyckte säkert att det var skitbra. Det var det inte. 

Betyg: Två blodiga clownnäsor av fem. 

Kreator: näst bäst idag! 

Betyg: fyra veganburgare av fem. 

The kristet utseende: självklart bra men på tok för få låtar. Var var Kairos fjollor, Moffegreven, Tommy Tommy och En fet jävla holk? Tur att de åtminstone körde Excalibur och Quinna. Annars hade jag skrivit ett argt brev. Till vem vet jag inte riktigt.

Betyg: tre toaborstar av fem.

Saxon: rutinerade. Gamla. Ruskigt säkra. Biffs röst är det inget fel på, och dialekten är ljuvlig. 

Betyg: tre och en halv Herefordkor av fem. 

Nu ska jag ladda batterierna. Återkommer med rapport efter morgondagens fotboll och spelningar.