Så mycket som jag har skrivit om Metallica i min blogg kan man tro att jag har sett dem live ungefär en massa gånger. I själva verket har jag sett dem exakt noll gånger.
Sa hon noll?
Ja det gjorde hon!
Det fanns en väldigt stark önskan från min sida att åka på festivalen Stockholm Fields, och om jag hade gjort det hade jag stått på Gärdet i Stockholm just i detta nu och lyssnat på The Unforgiven. Dessvärre står jag inte på Gärdet i Stockholm och lyssnar the Unforgiven. Däremot sitter jag i min soffa i Göteborg och lyssnar på en väldigt exotisk version av the Unforgiven via en väldigt ojämn livesändning på P3. Jag vet inte hur ljudet är i Stockholm, men här är det oförlåtligt. Dessutom bröt de mitt i Master of Puppets för ett viktigt mededelande till allmänheten. Det brinner visst nånstans. Det hade jag sluppit veta om jag stått på Gärdet. Men men. Man kan tyvärr inte vara överallt och det blir många andra festivaler i år.
Annat var det 2011 när SVT visade The Big Four på tv. Då kunde jag inte bara höra utan även se vad jag missade... Jag grät till och med lite grann en stund på slutet. Jag kunde höra ljudet från Ullevi hem till min lägenhet, och jag kunde känna stämningen genom tv:n. Så nära men ändå så långt bort.
Varje gång Metallica är i Sverige och jag missar dem säger jag att "nästa gång - då SKA jag se dem!" Vi får väl se. Den dagen kanske aldrig kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar