Luftgitarr

Jag satt bakom In Flames en gång på flyget till Stockholm. Jag tror att det var 2008. Jag satt en bra stund och tittade på en välbekant tatuering som skymtade mellan stolarna framför mig, och kunde inte för mitt liv komma på vems arm den tillhörde. Till slut ramlade polletten ner och jag insåg att det var Björn Gelotte och hans zebramönstrade högerarm. Efter att lite diskret ha scannat av raden framför mig kunde jag konstatera att hela bandet fanns med på planet. Panik! Jag satt hela resan och kände nån sorts tvång att prata med dem, men jag kunde inte komma på nåt käckt. Lagom tills vi skulle gå av planet vågade jag i alla fall heja på Björn och tjöta lite, göteborgare emellan. Jag vet att jag är inflyttad men det räknas ändå. De var på väg till Ryssland på turné.

Precis samma grej hände mig nu när jag flög till USA förra veckan. När jag väntade vid gaten i Tyskland för att kliva på Chicagoflyget fick jag syn på några långhåriga snubbar. Jag fattade direkt att de var ett band, det syntes liksom på dem. De var fyra stycken som onekligen tillhörde bandet, och sen kom det en kille som bar på cymbaler och verkade vara roadie.

Av en händelse satt två av dessa herrar på raden framför mig på planet. Återigen spenderades större delen av resan (nio timmar lång!) med grubblerier. Vilket band kunde det vara? Var det möjligen sångaren som satt framför mig? Han såg ut som en sångare. Precis som förra gången dröjde det ända tills vi skulle gå av innan jag vågade fråga vilket band de var.

Lord Dying, var svaret. Jag frågade vad de spelade, och han som jag felaktigt utsett till sångare (i verkligheten gitarrist) svarade Metal. No shit, sa jag. Vilken typ av metal? Vi spelar en typ av Thrash, sa då Chris Evans som jag tog reda på senare att han heter. De var på väg hem från sin Europaturné, under vilken de bland annat hade spelat på Truckstop Alaska hemma i Götet! Darn.

Jag lovade att jag skulle lyssna på dem när jag kom hem, och skriva om dem i min blogg. Mission accomplished. Här kommer Greed Is Your Horse från albumet Summon the Faithless från 2013. Jag vet dock inte om Thrash är bästa beskrivningen av bandet.