1981 bildades Metallica här i Los Angeles. 1983 fick gitarristen och låtskrivaren Dave Mustaine sparken, och strax efter det utkom Metallicas debutalbum Kill ´Em All. Skivans andra spår, The Four Horsemen, hette ursprungligen Mechanix och skrevs av Mustaine.
Samma år som han blev kickad från Metallica startade Mustaine sitt nya band Megadeth. Debutalbumet Killing Is My Business... And Business Is Good! kom 1985 och innehåller bland annat låten Mechanix, som nu låter som en demokassett med The Four Horseman på speed. Mustaine var revanschlysten och ville ge Metallica på käften genom att spela snabbare och hårdare än dem.
Kriget om vilken som är bäst av Mechanix och The Four Horsemen pågår fortfarande bland fansen. Jag föredrar Metallicas version. Vad tycker ni?
onsdag 16 april 2014
The Strip is alive
Jag måste medge att det kändes rätt stort att få se Steel Panther igår på deras hemmaplan. Hela grejen med att få gå på en klubbspelning just här - det är nästan overkligt. House of Blues är ett riktigt coolt ställe och precis lagom stort. Innan banden drog igång var det givetvis bara gamla klassiker som spelades. Ratt, Warrant, Poison, Def Leppard, you name it. Riktigt skön stämning.
Trots dessa lysande förutsättningar måste jag faktiskt säga att Steel Panther var bättre när jag såg dem i Göteborg för inte så länge sen. De tjötade helt enkelt lite för mycket och spelade lite för lite, men när de spelar är de alltid grymma. Bäst är underbara Lexxi Fox med sin rosa bas, lila spegel och en golvfläkt som ser till att hans hår alltid fladdrar. Jag fick till några bilder när jag stod framme vid scenen. Det kanske får bli ett eget inlägg framöver; Foxy hairstyling?
Hur som helst, det var absolutely fabulous igår. Sunset strip - I'll be back.
Trots dessa lysande förutsättningar måste jag faktiskt säga att Steel Panther var bättre när jag såg dem i Göteborg för inte så länge sen. De tjötade helt enkelt lite för mycket och spelade lite för lite, men när de spelar är de alltid grymma. Bäst är underbara Lexxi Fox med sin rosa bas, lila spegel och en golvfläkt som ser till att hans hår alltid fladdrar. Jag fick till några bilder när jag stod framme vid scenen. Det kanske får bli ett eget inlägg framöver; Foxy hairstyling?
Hur som helst, det var absolutely fabulous igår. Sunset strip - I'll be back.
måndag 14 april 2014
Live från the Strip
Om bloggandet vore mitt jobb skulle jag begå tjänstefel om jag inte spelade en riktig 80-talsdänga från glamscenens mecka Sunset Strip när jag är här. Valet är lätt. Det blir inte mer LA-glam än i den här videon med Warrant. Fluffigt hår? Check. Smörig ballad? Check. Massa tjejer i publiken? Check.
När (bland annat) grungen tog död på glamscenen i början av 90-talet blev livet en ganska hård plats för många av banden, och det var en ganska stor andel av alla avdankade musiker som var fast i missbruk och dekadent leverne. Warrants sångare Jani Lane är bara en av alla rockstjärnor som gick en för tidig död till mötes. Han var 47 år gammal när han dog av alkoholförgiftning på ett hotell i Los Angeles 2011.
Man kan säga vad man vill om Hair Metal, men den är en del av hårdrockens historia och jag hoppas att den återuppstår ikväll. Då spelar nämligen glam/metal/parodibandet Steel Panther på House of Blues. Det blir garanterat ett jävla ös, och förhoppningsvis får man en känsla av hur det gick till på storhetstiden. Just här, på the Strip.
När (bland annat) grungen tog död på glamscenen i början av 90-talet blev livet en ganska hård plats för många av banden, och det var en ganska stor andel av alla avdankade musiker som var fast i missbruk och dekadent leverne. Warrants sångare Jani Lane är bara en av alla rockstjärnor som gick en för tidig död till mötes. Han var 47 år gammal när han dog av alkoholförgiftning på ett hotell i Los Angeles 2011.
Man kan säga vad man vill om Hair Metal, men den är en del av hårdrockens historia och jag hoppas att den återuppstår ikväll. Då spelar nämligen glam/metal/parodibandet Steel Panther på House of Blues. Det blir garanterat ett jävla ös, och förhoppningsvis får man en känsla av hur det gick till på storhetstiden. Just här, på the Strip.
söndag 13 april 2014
Livet enligt Lemmy
Lemmy och Slash är två rockgudar som jag gärna skulle vilja träffa. Två fascinerande varelser, som båda av en händelse är uppväxta i den engelska staden Stoke-on-Trent. Jag har varit där en gång, och mina enda bestående intryck är keramikfabrikerna och alla rondeller på vägen dit. Det är ett helvete när man ska köra igenom åtta på rad med en engelsk hyrbil!
Enligt en undersökning gjord av Sunday Times 2001 är Stoke den värsta staden att bo i av alla engelska städer, främst på grund av arbetslöshet och drogproblem. Lustigt nog hamnade både Slash och Lemmy förr samt senare i Los Angeles, där jag befinner mig nu. LA råkar vara den sämsta staden i USA att bo i om man tittar på mängden hälsoskadliga luftföroreningar, men jag tror inte att varken Lemmys eller Slashs välbefinnande hänger på detta.
Nu när jag faktiskt är i samma stad som dessa två borde jag ju kunna springa på nån av dem. Hur svårt kan det va? Lemmy sitter väl på the Rainbow bar dygnet runt, eller? Jag vet att båda är hemma för Motorhead spelade här igår och Slash var special guest. Svenska Graveyard var förband. Jag hade gått dit om mitt flyg hade kommit fram några timmar tidigare.
Nu kommer jag äntligen till poängen, nämligen dagens klipp. Jag hittade det här sanslösa programmet när jag letade efter en Lemmydokumentär. Han hade inte fått vara programledare i Bullen men är i alla fall uppfriskande ärlig.
Enligt en undersökning gjord av Sunday Times 2001 är Stoke den värsta staden att bo i av alla engelska städer, främst på grund av arbetslöshet och drogproblem. Lustigt nog hamnade både Slash och Lemmy förr samt senare i Los Angeles, där jag befinner mig nu. LA råkar vara den sämsta staden i USA att bo i om man tittar på mängden hälsoskadliga luftföroreningar, men jag tror inte att varken Lemmys eller Slashs välbefinnande hänger på detta.
Nu när jag faktiskt är i samma stad som dessa två borde jag ju kunna springa på nån av dem. Hur svårt kan det va? Lemmy sitter väl på the Rainbow bar dygnet runt, eller? Jag vet att båda är hemma för Motorhead spelade här igår och Slash var special guest. Svenska Graveyard var förband. Jag hade gått dit om mitt flyg hade kommit fram några timmar tidigare.
Nu kommer jag äntligen till poängen, nämligen dagens klipp. Jag hittade det här sanslösa programmet när jag letade efter en Lemmydokumentär. Han hade inte fått vara programledare i Bullen men är i alla fall uppfriskande ärlig.
fredag 11 april 2014
torsdag 10 april 2014
Metal - en översikt
En något förenklad och inte särskilt vetenskaplig lista över diverse underkategorier till begreppet hårdrock.
Hårdrock/heavy metal: Samma sak som musik faktiskt.
Thrash metal: Mangla, shredda, förstör, var för fan inte rädd om gitarrerna och trummor finns det nya i affären! Helvete vad världen är sjuk! Krig, olycka, livsfarliga virus! Dööööö!
Speed metal: Kom igen pöjker nu spelar vi den där tralliga thrashlåten vi skrev. Problemet är att den är tio minuter lång och vi har bara fem minuter kvar av studiotiden, så kör bara kör!
Power metal: Alex 1: spela jävligt energiskt nu på trummorna - så många dubbeltramp du kan få in på kortast tid. Tom, Oliver, Roberto: kör det där staccatostuket vi pratade om. Alex 2: spela keyboard lite medeltida liksom. Fabio du sjunger så högt du kan, som om du blev jagad av en drake, och sen sjunger alla sexstämmigt som en gosskör i refrengen. Capish? Damn, jag önskar att jag levde i en fantasyroman.
Glam metal: Var fan är min spegel??? Måste kolla håret igen. Shit vad många brudar i publiken, vi kör nog fem ballader ikväll. Glöm inte att LE så är vi snart på MTV!
Sleaze metal: Vad fan är en spegel??? Det finns ju bandana, och hattar. Sex, droger och rock´n´roll baby. "I used to do a little but a little wouldn´t do it so the little got more and more."
Stoner rock: Fuzz fuzz fuzz fuzzy fuzz fuzz. Bluesy blues. Doomy fuzzy fuzz.
Doom metal: Världen kommer att gå under. Kanske inte idag men helt klart imorgon. Jag är nästan säker. Annars kommer den definitivt att tas över av häxor och trollkarlar. Eller spöken. Nåt övernaturligt iaf. Tur att jag inte spelar Power metal så att jag hinner fundera på allvarliga grejer under tiden.
Funeral doom: En kamp mot klockan. Inte många har kommit igenom en skiva och kunnat berätta om den innan livet är slut. I värsta fall skräms man till döds av sången. Kom inte och säg att du inte har blivit varnad.
Drone metal: Ångestframkallande tortyrredskap. Don´t go there.
Nu-metal: Helvete mina kläder är för stora, och varför har min gitarr sju strängar? Skit i det, nu spelar vi lite metal. Annars är ju rap rätt bra också, men vi kanske skulle köra lite pop en stund? Fast growl är jävla fräckt alltså. Vem fan tog in en DJ? Skit samma, måste man välja?
Fridens liljor.
Hårdrock/heavy metal: Samma sak som musik faktiskt.
Thrash metal: Mangla, shredda, förstör, var för fan inte rädd om gitarrerna och trummor finns det nya i affären! Helvete vad världen är sjuk! Krig, olycka, livsfarliga virus! Dööööö!
Speed metal: Kom igen pöjker nu spelar vi den där tralliga thrashlåten vi skrev. Problemet är att den är tio minuter lång och vi har bara fem minuter kvar av studiotiden, så kör bara kör!
Power metal: Alex 1: spela jävligt energiskt nu på trummorna - så många dubbeltramp du kan få in på kortast tid. Tom, Oliver, Roberto: kör det där staccatostuket vi pratade om. Alex 2: spela keyboard lite medeltida liksom. Fabio du sjunger så högt du kan, som om du blev jagad av en drake, och sen sjunger alla sexstämmigt som en gosskör i refrengen. Capish? Damn, jag önskar att jag levde i en fantasyroman.
Glam metal: Var fan är min spegel??? Måste kolla håret igen. Shit vad många brudar i publiken, vi kör nog fem ballader ikväll. Glöm inte att LE så är vi snart på MTV!
Sleaze metal: Vad fan är en spegel??? Det finns ju bandana, och hattar. Sex, droger och rock´n´roll baby. "I used to do a little but a little wouldn´t do it so the little got more and more."
Stoner rock: Fuzz fuzz fuzz fuzzy fuzz fuzz. Bluesy blues. Doomy fuzzy fuzz.
Doom metal: Världen kommer att gå under. Kanske inte idag men helt klart imorgon. Jag är nästan säker. Annars kommer den definitivt att tas över av häxor och trollkarlar. Eller spöken. Nåt övernaturligt iaf. Tur att jag inte spelar Power metal så att jag hinner fundera på allvarliga grejer under tiden.
Funeral doom: En kamp mot klockan. Inte många har kommit igenom en skiva och kunnat berätta om den innan livet är slut. I värsta fall skräms man till döds av sången. Kom inte och säg att du inte har blivit varnad.
Drone metal: Ångestframkallande tortyrredskap. Don´t go there.
Nu-metal: Helvete mina kläder är för stora, och varför har min gitarr sju strängar? Skit i det, nu spelar vi lite metal. Annars är ju rap rätt bra också, men vi kanske skulle köra lite pop en stund? Fast growl är jävla fräckt alltså. Vem fan tog in en DJ? Skit samma, måste man välja?
Fridens liljor.
onsdag 9 april 2014
R.I.P
Idag är det exakt 20 år sedan Panteras album Far Beyond Driven brutalt tog över första platsen från Ace of Base på den amerikanska Billboardlistan. En vecka senare blev de själva nedknuffade av Bonnie Raitt, och jämfört med de nio veckor som soundtracket till Lejonkungen var parkerat på toppen kanske det inte låter så märkvärdigt. I en värld full av grunge var dock Panteras bedrift en milstolpe för hårdrocken och dess överlevnad. Dessvärre överlevde inte Pantera, och om de inre stridigheterna inte hade varit nog tillintetgjordes möjligheten till en framtida återförening av en extremt tragisk händelse.
En decemberkväll bara tio år efter Billboardsuccén blev gitarristen Dimebag Darrell skjuten till döds på scenen under en spelning med sitt nya band Damageplan. Mördaren var en psykiskt instabil marinsoldat som var besatt av Pantera. Han skyllde bandets splittring året innan på Dimebag och hans bror Vinnie Paul, som båda varit med i Pantera och nu spelade tillsammans i Damageplan. Utöver Dimebag dog ytterligare tre personer den kvällen, men Vinnie Paul lyckades fly och klarade sig åtminstone fysiskt oskadd. I en intervju som gjordes med honom nyligen berättar Vinnie att han fortfarande har mardrömmar om händelsen, och att han blir påmind om det varje gång han läser om skottlossningar. Tro fan det!
Zakk Wylde dedikerade sin låt In This River (med Black Label Society) till Dimebag. I videon ser man Zakk och Dimebag som barn, men bara Zakk överlever till slutet. Jag kan inte kolla på den utan att böla. Kan du?
SÅ! Nu lägger vi undan sorgerna och minns Pantera som det en gång var.
En decemberkväll bara tio år efter Billboardsuccén blev gitarristen Dimebag Darrell skjuten till döds på scenen under en spelning med sitt nya band Damageplan. Mördaren var en psykiskt instabil marinsoldat som var besatt av Pantera. Han skyllde bandets splittring året innan på Dimebag och hans bror Vinnie Paul, som båda varit med i Pantera och nu spelade tillsammans i Damageplan. Utöver Dimebag dog ytterligare tre personer den kvällen, men Vinnie Paul lyckades fly och klarade sig åtminstone fysiskt oskadd. I en intervju som gjordes med honom nyligen berättar Vinnie att han fortfarande har mardrömmar om händelsen, och att han blir påmind om det varje gång han läser om skottlossningar. Tro fan det!
Zakk Wylde dedikerade sin låt In This River (med Black Label Society) till Dimebag. I videon ser man Zakk och Dimebag som barn, men bara Zakk överlever till slutet. Jag kan inte kolla på den utan att böla. Kan du?
SÅ! Nu lägger vi undan sorgerna och minns Pantera som det en gång var.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)